perplexed

Fan vad jag HATAR att jag är såhär. Jag smsade en av mina väldigt väldigt få vänner som bor här igår. Och när hon svarade så påpekade hon, med all rätt, att jag inte hört av mig fast jag lovat PÅ TRE MÅNADER! och det var inte ens jag som hörde av mig först för tre månader sen. Vad fan är det för fel på mig? Det är inte direkt konstigt att jag inte har några vänner kvar! Jag hade aldrig i livet kunnat vara vän med mig själv. Jag måste lära mig att bara för att jag mår piss så betyder inte det att jag kan skita i alla som bryr sig. Men hur!? Hur ska jag göra för att ändra på mig?

Jag går för övrigt annars bara och väntar och väntar på att allt ska bli som vanligt hah. Dagarna går kanon, på kvällarna faller jag. Jag har blivit som dom där. Ett fetto som inte lyckas en enda jävla dag och gnäller över det utan att göra något åt saken.
Lagom till sommaren såklart. Perfekt.

Dessutom hatar jag att jag jobbar med mat. Hur fan har jag tänkt att jag nånsin ska klara av det? all min energi hela dagarna går åt till att INTE äta. Och jag lyckas, Men på kvällarna orkar jag inte kämpa mer. Hur gjorde jag förut? Jag vill så gärna ha det tillbaka. Jag vill inte ge upp. Jag är inte en sån som ger upp, egentligen.

Hoppas det går bättre för er! <3