perplexed

Just nu sitter jag bara här och känner mig ensammast i världen. Önskar att min sambo kunde komma hem nu, så jag slipper lyssna på klockan som tickar, det ekar så. Hade verkligen behövt en lugnande eller två. Men dom har han gömt för mig. Han kunde väl lämnat en eller två till mig? Men nejdå, jag får hantera det bäst jag kan. Inte så bra med andra ord

Men imorgon blir en bättre dag, en dag med kontroll. Imorgon ska min terapeut ringa och jag ska ha svar på vad dom har tänkt sig att jag ska göra dom närmaste tre månaderna. Sen ska han få förklara för mig hur en som ska in på äsklinik ska kunna jobba med mat. Speciellt på det sättet jag gjorde. Skulle en alkoholist få/kunna jobba på systembolaget? Eller en drogmissbrukade på apoteket? Jag är en funderare med många frågor.

Efter att ha pratat med en fin vän som jag saknat otroligt mycket, så känner jag för första gången på hur länge som helst att jag faktiskt ser fram emot nånting. Kan ni fatta det? Hade glömt hur det var! Å vi kommer lyckas så bra. Jag vet det ♥